Ååå nu har jag gjort det igen, setat inne på hundforum och blivit irriterad på korkade männsikor som vill plocka bort min "handikappade" och sjukdomsdrabbade ras som dessutom ses som trög och tråkig. Hur fan kan man hlla käften då? :P Tycker själv att jag hittade ett otroligt bra argument och jämförande. Jag vet att många av cavaliererna är sjuka eller bär på sjuka anlag och inte bör avlas på och jag anser att om man gör som jag, kollar upp var sin/sina hund/hundar kommer ifrån har man iaf försökt ge dem en ärlig chans jämfört med om du bara köpt en på blocket utan stamtavla och kanske vet du inte ens om att hunden har många fel och bruíster. Jag jämförde det med att skaffa barn..

Skaffar du ett planerat barn där du tar hand om dig själv och din kropp under graviditeten kan du iaf inte garantera att du får ett friskt barn som aldrig kommer drabbas av sjukdomar senare in livet. Men du har iaf försökt ge den de bästa jämfört med om du antingen inte skulle veta att du var gravid eller helt enkelt sket i det och var ute och festa med alkohol och droger som kan påverka att du kanske föder ett sjukt barn för du hade inte kunskapen eller helt enkelt inte brydde dig.. barn som barn liksom. 

Sen var det folk som tyckte att man hellre skulle välja en ras som lever längre och jag som hellre har den rätta hunden i några färre år än en ras jag inte trivs med lite längre, jag skulle antagligen iaf bara strypa hundfan som valp redan. (det var ett skämt..)  Det är som att skaffa katt och ha den som innekatt för att man vill att den ska leva så länge som möjligt. Jag, observera bara jag, tycker inte att en innekatt lever ett fullständigt tillfredställande liv med natur och frihet. Det blev en jävla massa liv och jag drygade med de flesta utan att dem förstod det ;)

Nej men jag har liksom hittat min ras. Jag ska vara ärlig, jag gillar inte hundar speciellt mycket, jag hatar dem ju inte eller tycker illa om dem på nått sätt. Det är bara det att jag gillar katter mer. En hundvalp är söt men en kattunge är bedårande och oemotståndlig enligt mig. Fast cavalieren är inte så mycket hund har jag märkt, den liknar en katt lite eftersom båda är så lugna. Jag är en lugn och självständig person för föredrar lugn fraför fart och fläkt. Fast sen finns det ett behov av att ta hand om som man inte kan tillfredsställa med en katt, just pga av dess självständighet, utan behöver en hund för. Någon som följer dig och dyrkar dig och alltid älskar dig mest av allt oavsett vart du är och vad du gör.

Jag var livrädd för att få en hundig hund innan jag hämtade hem Mio och fick lära känna honom. Nu är jag så sjukt tacksam över att han är som han är. Han är verkligen den perfekta lilla varelsen som varken är krävande eller jobbig (jämfört med andra raser och hundar) och han förgyller verkligen varenda sekund, minut, timme på mitt dygn!